För vänner av dansbanenostalgi väcker säkert namnet Kågeröds Lund ljuva minnen. På denna vackert belägna festplats fröjdades det med besked under några decennier. Den första bilden vi hittat på nätet är tagen 1923 och finns i ett bildarkiv på Svalövbygdens släkt och folklivsforskare sloff.se.

Själva stommen i de nu befintliga byggnaderna uppfördes 1929 av Kågeröds Skyttegille på mark som då ägdes av Knutstorps gods. Men redan tidigare hade man dansat flitigt på platsen, främst till Kågeröds musikkår under enkla förhållanden. Den typen av spartanska festställen var som bekant nästan obligatoriska i samtliga samhällen kring sekelskiftet och framåt. I och med att Skyttegillet tog över blev ganska snart Lunden en uppskattad mötesplats för många fler dansvänner i regionen. För musikern på 30- och 40-talen svarade främst kända lokala band som t ex Pallas, Ahlins, GP:s, Eges och inte minst Ekebys orkesterstolthet – de legendariska Bröderna Ekvalls. Förglömmas skall väl inte heller samhällets eget lilla trivsamma svänggäng – Eves – ofta anlitat vid söndagsdanserna. De gånger man slog på stort i orkesterbudgeten – blev det gärna gästspel av hawaiikungen Yngve Stoors ensemble.

På utescenen förekom stundom våra riktigt stora namn i underhållningsbranschen som Karin Juel, Thor Modéen, Harry Brandelius med sin likaledes musikaliska hustru Inga-Lill Rossvald, Lisbeth Bodin, beledsagad av dragspelskungen Erik Frank, Malmös revystjärnor Olga Hellkvist och Mauritz Lewinsson, trollkarlen Hector El Neco med flera.

Bland trotjänarna på Lunden de första decennierna bör nämnas de båda tillförlitliga administratörerna ur skytteleden Filip Persson och Anton Ahlberg. Vidare välkända servitriserna Marta Skoog och Ester Ahlberg samt Edit Ohlsson i köksregionerna plus August Roswall i cykelstallet.

Filip Persson, som var kassör, minns ännu 40-talets stora publikfester med välbehag. ” Vi kunde många gånger räkna in uppemot 2000 betalande personer och det gav Skyttegillet ett stabilt överskott. Av besökarna hade nästan hälften dessutom cykel med sig, vilket bidrog till nettot eftersom vi tog ut parkeringsavgift i cykelstallet. Ibland fick vi till och med cyklar över”,  skrattar Filip.

Samhällets båda resoluta poliskonstaplar Carl Christiansson och Nils Skoog såg till att inte festglädjen antog alltför lössläppta former. Om någon gäst blev bångstyrig transporterades fridstöraren i regel till ”finkan” i den gamla brandstationen – bara ett hundskall från Lunden – för att begrunda sitt öde tills nästföljande förmiddag. Väl utsläppt styrde ej sällan arrestanten stegen mot det närbelägna Hotellet för en styrkande Klass II pilsner.

I slutet av 40-talet förvärvade Skyttegillet festplatsområdet av Knutstorps Gods för 40 000 kronor.

Det finns också beredskapsminnen berättade av Ragnar Persson. Han skriver: ”Vid inkallelsechocken 1940 avstannade de flesta av de vanliga arrangemangen. I Kågeröd låg zigenare, dessa ordnade med dans i Kågeröds lund (inne) två lördagar i månadsskiftet april – maj. För oss (manliga) som var hemma var det en gynnsam tid, konkurrensen om flickorna var ju mycket mindre genom de många inkallade som var borta. Sedan fram på försommaren kom nöjeslivet igång i tämligen vanlig omfattning. Den mest besökta dansplatsen var i våra trakter nog lördagsdansen i Kågeröds lund, som kunde dra 500-800 besökare. Omtyckt orkester var Ekvalls ifrån Skromberga som spelade i Kågeröds lund”.

Skyttegillet överlät dock verksamheten  efter några år åt diverse oftast Malmöbosatta nöjesarrangörer för att i skarven till 60-talet för en summa av 120 000 kr överlåta både fastigheter och mark till kommunen.

Som arrendator steg nu den driftiga Valter Erdtman in i sammanhanget vilket onekligen satte tydliga spår i traktens nöjesliv. Han kunde nämligen under drygt 10 år notera ett antal svårslagna publikrekord med välfyllda dansbussar från i stort sett hela Nordväst Skåne. Men Erdtman satsade också helhjärtat på scenunderhållning med landets då främsta artister, typ Owe Thörnqvist, Lill-babs, Siw Malmkvist, Charlie Norman, en ung ”rockare” vid namn Jerry Williams med flera. För dansmusiken svarade i första hand dåtida publikfavoriter som t ex Wickers, Bob Candys, Arizonas, La Palomas, Bob Stewens, Krassows, Ramonas – orkestrar som betydde trängsel på tiljorna.

Men några år in på 70 – talet i samband med att disco dunket började fira triumfer uteblev publiken i det närmaste totalt från denna förut så levande festplats. Ett antal år framåt låg Lunden i träda bortsett från en del privata abonnemang i den visserligen rymliga men då inte alltför sobra serveringen. Den märkbara uppryckningen som följde på 80 – talet av det gamla luttrade nöjestemplet var resultatet av att Kågeröd BOIF övertog skötseln av stället.

En solig försommardag, den 3 maj 1997, bildades Söderåsens DK Blåa Skor . 13 aktiva dansare och en förbiflygande humla samlades klockan 13 denna dag i skånska Kågerödslund. När mötet var över hade en ny stjärna bildats på danshimlen med ett namn som inte går någon förbi obemärkt.

Det som otvivelaktigt bör glädja dagens besökare i Lunden – oavsett ålder – är att man trots en omfattande restaurering bibehållit en rejäl bit av den atmosfär som rådde när man cyklade hit och dansade till ”Ekvallarna”.

Natten mellan den 16 och 17:de mars 2018 barnn huvudbyggnaden ner men dansbanan klarade sig och kan användas för olika ändamål.

One thought on “Historik

Comments are closed.